Att gå på en snöfotspromenad är en vinteraktivitet som alltid får barnen att bli både upptäckare och berättare. Dessutom skapas en helt ny värld när snön ligger orörd – varje fotavtryck, tassmärke eller fågelspår berättar något som barnen vill förstå. Samtidigt ger snöfotspromenader en chans att röra sig lugnt genom naturen, eftersom barnen hela tiden stannar upp, tittar, pekar och gissar. Å andra sidan är det just denna kombination av rörelse och stillhet som gör leken så uppskattad.
När vi börjar pratar vi ofta om hur olika fotspår ser ut. Barnen tycker om att titta på sina egna kängor i snön, jämföra storlekar och se hur spåren förändras beroende på hur snabbt de går. Dessutom brukar vi leta efter djurspår tillsammans, eftersom just spår är perfekta för att väcka frågor: ”Vilket djur gjorde det här?”, ”Var var det på väg?”, ”Vad gjorde det?”. Samtidigt växer fantasin, och barnen hittar gärna på små historier om spåren. Å andra sidan leder ibland ett enda fotspår till en hel promenad full av upptäckter.
Första steget: att upptäcka sina egna spår
Jag låter alltid barnen börja med sina egna fotspår. Dessutom ger det dem en tydlig förståelse för hur snön fungerar – hur djupt spåren blir, vilken form de får, och hur snön kan vara hård eller mjuk. Samtidigt testar de olika sätt att gå: långsamt, snabbt, med smygsteg eller stora hopp. Å andra sidan gör dessa experiment att barnen snabbt blir medvetna om hur fotspår säger något om hur man rör sig.
När de blivit varma i kläderna brukar vi jämföra fotspår. Dessutom älskar barnen att se vem som har störst, bredast eller roligast mönstrad sula. Samtidigt bidrar detta till samarbetet – de hjälper varandra att hitta rätt avtryck och följa sina egna stigar. Å andra sidan brukar detta ge en bra startpunkt innan vi går vidare till djurens spår.
Djurens avtryck i snön
Djurspår är ofta barnens favoritdel av snöfotspromenaden. Dessutom är varje spår ett mysterium, eftersom barnen försöker lista ut vilket djur som lämnat märket efter sig. Samtidigt lär de sig snabbt att ett hare-spår ser helt annorlunda ut än ett fågelspår. Å andra sidan kan de ibland hitta spår som är svåra att tolka – och just då växer fantasin som mest.
Barnen får gärna följa spåret en bit, utan att störa djuren. Dessutom pratar vi om hur djuren rör sig, var de bor, och varför de lämnat just dessa spår. Samtidigt ger snön oss ofta små ledtrådar: riktning, hastighet, antal djur och om spåren är gamla eller nya. Å andra sidan blir varje liten upptäckt en del av berättelsen.
Mitt i artikeln: idéer som gör snöfotspromenaden ännu mer lekfull
Här placerar jag listan med lekar och uppdrag som utvecklar promenaden.
Lekar och uppdrag under snöfotspromenad
- Spårdetektiver – barnen ska identifiera tre olika sorters fotspår
- Följ stigen – hitta en stig av spår och följ den så långt det går
- Vems skor? – barnen gissar vem i gruppen som gjort vilket spår
- Skugga spåret – rita konturer runt fotspåren i snön
- Jämför storlek – mät fotspår i snön med pinnar
- Hemliga steg – smyg gå och se hur små spår man kan göra
- Spårmemory – försök hitta två identiska djurspår
- Isjägare – hitta spår som leder till en isig plats
- Riktningsutmaning – följ spåren och gissa vart de leder
- Avtryckskonst – skapa mönster genom att trampa former i snön
När snöspåren berättar sin egen historia
När promenaden går mot sitt slut brukar barnen blicka ut över alla spår de lämnat. Dessutom pratar de ofta om vilka spår de minns bäst – ett okänt djurspår, ett extra stort avtryck eller en snöstig som slingrade sig genom skogen. Samtidigt förvandlar snöfotspromenaden vintern till ett stort mysterium, där snön själv berättar små bitar av naturens liv. Å andra sidan tar barnen ofta med sig denna nyfikenhet till nästa vinterdag.
Snöfotspromenad är en aktivitet som blandar natur, rörelse och fantasi. Dessutom lär barnen sig att se detaljerna i snön, att upptäcka mönster och att låta spåren väcka frågor. Med andra ord blir varje snöfotspromenad unik – en liten resa i vinterlandskapet som alltid erbjuder något nytt.