Att åka pulka är en av vinterns mest förväntansfulla aktiviteter, och jag märker varje gång hur barnens ögon tänds när vi närmar oss den första backen. Dessutom skapar pulkaåkningen en härlig blandning av fart, skratt och gemenskap som gör att hela gruppen snabbt engageras. Samtidigt ger aktiviteten barnen möjlighet att utforska sin modighet i egen takt, eftersom de själva väljer tempo, sits och hur mycket fart de vill ta. Med andra ord blir pulkaåkning en vinterlek som både utmanar och inkluderar.
När vi kommer fram till backen låter jag alltid barnen känna av underlaget först. De stampar i snön, testar lutningen och pratar om vilken väg de vill ta. Därefter hjälper jag dem placera pulkorna på ett sätt som gör att de känner kontroll redan innan de åker. Dessutom uppmuntrar jag dem att prata om sina strategier, eftersom det gör leken ännu mer levande och social. Å andra sidan försöker jag alltid vara uppmärksam på om någon vill börja lugnare – då skapar vi en minirunda som gör att alla vågar vara med.
Förberedelserna som gör åkningen trygg och rolig
När barnen har valt sina ”banor” börjar vi prata om säkerhet på ett naturligt och lugnt sätt. Jag visar gärna hur man bromsar med fötterna och hur man håller i sig för att känna balans. Dessutom pekar jag ut områden där snön är extra hård eller isig, eftersom det gör att barnen själva lär sig bedöma underlaget. Samtidigt vill jag behålla leken lekfull, så vi pratar ofta i form av små uppdrag – ”hitta den bästa bromssträckan” eller ”visa hur snön låter när man drar pulkan långsamt”.
När den första åkningen väl kommer brukar barnen kasta sig framåt med ett skratt. Pulkan susar nedför backen, snön sprutar vid sidorna och det uppstår en glädje som bara vinterdagar kan framkalla. Därefter springer de uppför backen igen, ofta ännu snabbare än de åkte ned. Dessutom växer samarbetet när barnen börjar pusha varandra i starten, eftersom det både ger mer fart och skapar känslan av att ”vi gör det tillsammans”.
Fantasilekar som växer fram i pulkabacken
Att åka pulka handlar inte bara om att ta sig ner för backen. Barnen börjar nästan alltid skapa fantasivärldar runt åka pulka, och jag följer gärna med i deras idéer. Dessutom blir pulkan snabbt mer än bara ett åkdon – den förvandlas till en raket, en drake, en båt som seglar över ett vinterhav eller en magisk släde på väg till ett viktigt uppdrag.
Å andra sidan märker jag att dessa lekar gör att barn som annars är försiktiga vågar vara med, eftersom fokus förflyttas från fart till berättelse. Samtidigt hittar de modiga barnen nya roller – kanske som piloter, kaptener eller hjälpare som tar ansvar för att gruppen når sitt mål. Med andra ord binder fantasin ihop barnen lika mycket som själva pulkaåkningen.
Mitt i artikeln: lekar som gör pulkaåkningen ännu roligare
Listan placeras här i mitten för att ge dig inspiration precis när berättelsen är som mest aktiv.
Lekar att prova i pulkabacken
- Tävlingsåk med olika banor
- Magiska uppdrag där pulkan är en släde
- ”Följa ledaren” nedför backen i valfritt tempo
- Åka två och två och styra tillsammans
- Snöskattjakt där pulkan används som transport
- Bygga små snövallar som hinderbanor
- Snöpolis – barnen jagar ”tjuvar” i pulka
- Vinterexpedition där pulkan blir forskarsläde
- Djungelbana där barnen åker genom ”portaler” i snön
- Rulla snöbollar och låt pulkan vara lastbil
När farten skapar mod och självförtroende
Efter några åkningar vågar barnen ofta prova längre, krokigare eller mer utmanande vägar. Dessutom upptäcker jag hur de planerar sina åkningar noggrant – de tittar på lutningen, snackar med varandra, testar och justerar. Samtidigt lär de sig att hantera både fart och balans på ett sätt som känns naturligt, eftersom allt sker i lekens trygga form.
Å andra sidan händer det ibland att någon tappar kontrollen, men då använder vi situationen som en del av leken. Vi pratar om hur snön kändes, hur de landade och varför pulkan svängde som den gjorde. Därefter åker de oftast igen, nu med ännu mer självförtroende. Dessutom hjälper barnen varandra spontant – någon ställer pulkan rätt, någon annan hejar, och plötsligt känns backen som ett gemensamt projekt snarare än en individuell utmaning.
Att avsluta pulkaleken på ett fint sätt
När kinderna är röda och snön fastnat både i kläder och i hår lockar jag ofta till en sista gemensam åkning. Barnen sätter sig i rad, håller om varandra och glider ned tillsammans med skratt som ekar över snön. Därefter samlar vi pulkorna, pratar om dagens roligaste ögonblick och går hem med värmen av utomhuslek kvar i kroppen. Dessutom pratar barnen ofta om sina bästa åk långt efteråt, eftersom pulkaåkning väcker en vinterglädje som sitter kvar länge.