“Stjärngossarnas visa” är en av de mest stämningsfulla sångerna i det svenska luciafirandet. Den förknippas med de barn – ofta pojkar, men i dag lika ofta flickor – som bär vita särkar, guldstjärnor och höga strutar på huvudet i luciatåget. De kallas stjärngossar, och deras sång är en hyllning till ljuset, hoppet och den gamla traditionen av staffanssång och julspel.
En gammal tradition
Stjärngossarna har funnits i svenska luciatåg sedan 1800-talet. Ursprungligen var de en del av ett stjärnspel, ett gammalt kristet julspel som berättade om de vise männen som följde stjärnan till Betlehem. I Sverige blandades denna tradition med de äldre staffansvisorna, och resultatet blev stjärngossarnas visa – en sång om ljus och trofasthet.
När luciatågen började ta form i början av 1900-talet fick stjärngossarna en naturlig plats. De representerar himlens ljus och den stjärna som ledde vägen till julens mirakel.
Text till Stjärngossarnas visa
Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna.
Han vattnade sina fålar fem,
för den ljusa stjärna,
för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Staffan rider genom byn,
sina fålar driver han med blinken,
sina fålar driver han med blinken.
Femte fålen apelgrå,
den rider Staffan själv uppå.
Han vattnar sina fålar fem,
för den ljusa stjärna,
för den ljusa stjärna.
Sången sjungs ibland med olika variationer och tilläggsverser, men kärnan är densamma – den handlar om ljuset i mörkret och den stjärna som leder vägen.
Stjärngossarna i luciatåget
I luciatåget står stjärngossarna ofta bakom lucia och tärnorna. De bär vita särkar och strutar dekorerade med guldstjärnor. I handen håller de en stjärnstav – en lång pinne med en stjärna i toppen som de lyfter högt under sången.
För många barn är det en stolt roll att få vara stjärngosse. Sången kräver fokus och koncentration, men också glädje. Den symboliserar något större: att alla kan bära ett ljus och sprida hopp.
Pedagoger berättar ofta att stjärngossarna hjälper till att hålla rytmen och lugnet i tåget – de går långsamt, bär sina stjärnor och sjunger med allvar och värme.
En sång om ljus och trofasthet
“Stjärngossarnas visa” är mer än bara en melodi – den är en del av svensk historia. I varje vers hörs ekon från gamla tider då man red mellan gårdar och sjöng för att fira vintersolståndet och julens ankomst.
I dag handlar sången om något tidlöst: att följa ljuset och stå fast i mörkret. När barnen sjunger den i luciatåget och stjärnorna glimmar i händerna, blir det en symbol för hoppet som alltid återvänder.
Stjärngossarnas betydelse i dag
Även om luciatågen har förändrats genom åren har stjärngossarnas visa behållit sin plats. Den är både högtidlig och varm – en sång som för samman barn och vuxna i samma stilla stund.
Och när de vita särkarna skimrar i ljusskenet, och sången sakta klingar ut med orden “för den ljusa stjärna”, då känns det som att hela rummet andas lugn.
Det är då man minns varför luciafirandet betyder så mycket: det handlar inte bara om tradition, utan om ljus, gemenskap och hopp.