Att fånga snöflingor på tungan är en av de mest stillsamma och samtidigt mest magiska vinterlekarna jag känner till. Jag märker direkt hur barnens blickar söker himlen så fort de första flingorna börjar falla. Dessutom finns det något nästan högtidligt i ögonblicket när barnen sträcker ut tungan och väntar in en snöflinga som landar och smälter. Samtidigt får denna enkla lek barnen att stanna upp, andas och ta in vintern på ett sätt som är både lekfullt och mysigt. Å andra sidan fungerar leken lika bra i en stor grupp som när man står ensam och tittar upp i snöfallet.
När vi börjar brukar jag uppmuntra barnen att lyfta blicken och låta flingorna komma till dem istället för att springa efter dem. Dessutom pratar vi ofta om hur snöflingor ser ut, att ingen av dem är exakt likadan, och hur de sakta singlar ned genom luften. Samtidigt märker jag att barnen lugnar sig när de fokuserar på att fånga just den perfekta snöflingan. Å andra sidan händer det ibland att barnen tävlar om vem som fångar flest, men även då håller leken en mjuk och vänlig ton.
Första steget: skapa stunden och känna vintern
Jag brukar börja med att samla barnen ute på en plats där snön faller fritt. Dessutom hjälper det att ställa sig lite från vinden så att flingorna landar mer rakt. Samtidigt uppmuntrar jag barnen att blunda ett ögonblick, känna snön på ansiktet och lyssna på hur lugnt allt blir när snön faller. Å andra sidan tar det bara några sekunder innan någon öppnar ögonen och skrattar när den första snöflingan landar på näsan istället för på tungan.
Dessutom pratar vi om hur snöflingor smälter nästan direkt när de landar, och hur det känns kallt först men varmt efteråt. Samtidigt blir barnen mer uppmärksamma på sin kropp, vintern och naturen. Å andra sidan behöver jag ibland påminna om att inte springa för mycket, eftersom det är lättare att fånga flingor när man står stilla och låter snön komma till en.
Fantasin som väcks i snöfallet
Fånga snöflingor på tungan blir ofta startskottet till större vinterlekar. Dessutom börjar barnen fantisera om var snöflingorna kommer ifrån: är det molnens glitter, vinterväsen som släpper magiskt puder eller iskristaller från en snöprinsessa? Samtidigt ger leken en närmast poetisk känsla, eftersom varje barn skapar sin egen relation till snöflingan som smälter på tungan. Å andra sidan leder det ofta till spontana samtal om himlen, vädret eller varför snö ibland är fluffig och ibland hård.
Barnen hittar också på små utmaningar åt varandra – fånga en stor flinga, en extra liten, tre på rad eller en som virvlar åt sidan. Dessutom skrattar de ofta åt hur snöflingorna plötsligt försvinner just innan de når tungan. Samtidigt fyller snön luften med en känsla av lugn, vilket gör denna lek perfekt även för barn som behöver pauser från mer intensiva aktiviteter.
Mitt i artikeln: idéer som förlänger snöflingleken
Här placerar jag en lista över lekar och variationer som växer naturligt ur att fånga snöflingor.
Variationer och lekar när snön faller
- Fånga största flingan – barnen letar efter de största flingorna i fallet
- Tyst snöpaus – alla står helt stilla i 10 sekunder och lyssnar på snön
- Virveljakt – följ en snöflinga som dansar extra mycket i vinden
- Snöflingeviskningar – barnen gissar vad flingorna ”säger” när de landar
- Fånga tre på rad – utan att blinka eller skratta
- Snöflingedans – barnen rör sig långsamt för att fånga flingor med olika delar av kroppen
- Snöregnbåge – titta hur flingorna ser ut när de landar på olika färger: mössa, jacka, vantar
- Snöflingespårning – se vilken flinga som smälter snabbast
- Stilla storm – blunda, öppna munnen och gissa när en flinga landar
- Himmelspanarna – följ flingorna högt upp och hitta nya mönster i fallet
När snöflingorna fastnar i minnet
När leken börjar gå mot sitt slut märker jag hur barnen stannar kvar i stämningen en stund. Dessutom tittar de ofta upp mot himlen igen innan vi går vidare, nästan som om de hoppas fånga en sista magisk flinga. Samtidigt frågar barnen ofta varför just denna lek känns så speciell. Å andra sidan är svaret enkelt: det är en stund som blandar stillhet, skratt och naturens egna små mirakel.
Att fånga snöflingor på tungan är en vinteraktivitet som både är enkel och oförglömlig. Dessutom ger den barnen en chans att stanna upp och känna vintern på riktigt. Med andra ord är detta en lek jag alltid återkommer till – år efter år, snöflinga efter snöflinga.