Att åka skridskor är en av vinterns mest klassiska aktiviteter, och jag märker varje gång hur barnens ögon lyser när de kliver ut på isen. Dessutom ger skridskoåkning en fantastisk kombination av fart, frihet och fokus. Samtidigt utvecklar barnen både balans, koordination och kroppskontroll på ett sätt som känns som ren lek. Å andra sidan kan skridskoåkning väcka lite nervositet hos barn som inte provat tidigare, men just därför blir stunden när de tar sina första glid ännu mer magisk.
När vi börjar brukar jag låta barnen känna på isen först. De stampar försiktigt, testar glidet och håller någon i handen. Dessutom pratar vi om hur man står stabilt, med böjda knän och tyngdpunkten något framåt. Samtidigt uppmuntrar jag dem att ta små steg i början för att hitta rytmen. Å andra sidan märker jag snabbt hur självförtroendet växer när de inser att isen bär, att balansen håller och att glidet faktiskt känns som att flyga fram.
Första steget: trygg start och lugna rörelser
Jag börjar gärna med att låta barnen hålla i en kon, en stol eller min hand. Dessutom skapar det en trygghet som gör att de vågar ta sina första riktiga glidsteg. Samtidigt visar jag hur de kan använda armarna för balans, eftersom många barn spänner sig i onödan. Å andra sidan brukar isen i sig lugna dem – ljudet av skridskoskenor mot is är på något sätt både skarpt och tryggt på samma gång.
När barnen vågat sig ut en bit brukar jag skapa små stationer i isen. Dessutom kan det vara enkla uppdrag som: ”åk till den röda konen”, ”gör en lång sväng” eller ”stanna mjukt med skenorna vinklade”. Samtidigt märker jag hur uppdragen hjälper dem att fokusera på rörelsen istället för att oroa sig för att ramla. Å andra sidan blir just de små utmaningarna det som får barnen att utvecklas snabbt.
När farten hittar barnens skratt
När barnen fått upp lite fart fylls isen av energi. Dessutom älskar de att känna vinddraget i ansiktet när de vågar glida längre. Samtidigt börjar de experimentera med svängar, bromsar och små hopp. Å andra sidan kan isen vara ojämn eller full av spår, men det lär barnen direkt att anpassa sin balans.
Fantasivärlden dyker också upp i skridskoåkning. Barnen låtsas vara issagoväsen, snabba isrävar, konståkare eller hockeyspelare. Dessutom ger isens stora yta plats åt rollekar där alla får utrymme. Samtidigt skapas naturliga mötespunkter i isen där barnen stannar, samlas och pratar innan de rullar vidare. Å andra sidan blir stunderna av stillhet lika viktiga som stunderna i full fart.
Mitt i artikeln: lekar som gör skridskoåkningen ännu roligare
Här placerar jag en lista över lekar som förlänger skridskoleken och håller energin igång.
Lekar på isen som barn älskar
- Följa isledaren – en ledare gör rörelser som alla andra ska efterlikna
- Konbana – barnen slingrar sig genom en bana av koner
- Iscurling med snöboll – knuffa fram snöbollar längs isen
- Frysleken – barnen fryser när ledaren ropar ”is!”
- Isspjutet – alla glider så långt de kan efter en gemensam start
- Hitta rytmen – barnen ska skrinna till musik
- Stopp i mål – glid till en linje och stanna precis på den
- Isvägar – skapa slingor och vägar att följa runt hela rinken
- Paråkning – två barn håller handen och glider tillsammans
- Skridskomonster – en jagare som glider runt och försöker nudda de andra (lugnt och kontrollerat)
När barnen lämnar isen med rosiga kinder
Efter en stund på isen brukar barnen vara varma i kroppen och kalla om kinderna, och deras glädje är nästan alltid densamma. Dessutom pratar de ofta om sina små framsteg – första glidet, första svängen, första mjuka stoppet. Samtidigt gör skridskoåkning något med gruppens dynamik: barnen hjälper varandra, skrattar tillsammans och delar mod. Å andra sidan brukar de allra flesta vilja ut igen dagen efter, oavsett hur mycket snö som fallit.
Skridskoåkning är en vinteraktivitet som blandar mod, rörelse och magi på ett sätt få andra lekar gör. Dessutom ger isen barnen en frihetskänsla som stannar kvar långt efter att de knäppt av sig skridskorna. Med andra ord är skridskoåkning något som alltid får vintern att kännas extra speciell.