Att spårjakt i snön förvandlar en vanlig vinterdag till ett äventyr märker jag så fort barnen får syn på de första avtrycken i marken. Dessutom väcker snön en känsla av mysterium, eftersom varje litet spår berättar något om vad som hänt tidigare. Samtidigt börjar barnen nästan alltid spekulera – ”Vem har gått här?”, ”När var de här?”, ”Var är de nu?”. Å andra sidan är spårjakt en lugn och nyfiken lek som passar lika bra för små grupper som för hela barngrupper.
När vi börjar brukar jag visa skillnaden mellan olika spår: djur, människor, pulkor, cyklar och släpande föremål. Dessutom uppmuntrar jag barnen att lägga sig nära snön för att se detaljerna – storlek, djup, riktning. Samtidigt pratar vi om hur snö berättar väderhistorier: färska spår är skarpa, äldre är mjukare. Å andra sidan låter jag alltid barnen ta ledningen i själva jakten, eftersom deras fantasifulla idéer gör leken ännu mer engagerande.
Första steget: hitta de första spåren
Barnen börjar ofta med att följa sina egna avtryck. Dessutom ger det dem en känsla av hur spår fungerar, eftersom de ser hur snön pressas beroende på hastighet och vikt. Samtidigt tittar vi efter spår från djur som fåglar, hundar, harar eller rådjur. Å andra sidan är det lika spännande att hitta spår från människor – kanske en ensam fot, kanske flera, kanske en släpad pulka som leder vidare.
När spåren leder åt olika håll brukar barnen dela upp sig i små grupper. Dessutom upptäcker jag hur de börjar samarbeta snabbt – några följer små spår, andra följer stora. Samtidigt får barnen använda både logik och fantasi: ”Det här spåret är grunt, kanske sprang den?”, ”Det här är djupt, kanske bar den något tungt?”. Å andra sidan ger variationen en känsla av att snön är full av hemligheter att lösa.
Fantasileken som växer fram
Spårjakt blir nästan alltid mer än bara spår. Barnen börjar skapa en historia kring avtrycken – kanske är det en vinterräv som letar mat, en snöprinsessa som gått förbi, eller ett hemligt väsen som smugit runt. Dessutom skapar de uppdrag åt varandra, där någon ska vara spårdetektiv och någon annan spårspanare. Samtidigt växer berättelsen, eftersom varje nytt spår ger en ny ledtråd. Å andra sidan är det just barnens kreativa tolkningar som gör spårjakten så levande.
Barnen bygger också gärna små stationer under vägen – ett observationsstopp, ett ”laboratorium” där de analyserar snön, eller en snöcirkel där alla samlas för att utvärdera vad de upptäckt. Dessutom leder ofta spårjakten vidare till andra aktiviteter som snömåleri, klättring i snövallar eller att bygga små skydd där djuren kan ha gömt sig. Samtidigt blir hela naturen en plats för fri lek.
Mitt i artikeln: idéer som gör spårjakten ännu mer spännande
Här placerar jag en lista med variationer och lekar som passar perfekt tillsammans med spårjakt.
Lekar och variationer i spårjakt
- Följ djuret – barnen gissar vilket djur spåren tillhör
- Vem hittar flest – en tävling i att hitta flest olika spår
- Mysterierundan – skapa hittade ”ledtrådar” i snön
- Riktningstest – barnen drar pilar i snön och ser vart spåren leder
- Spårsagor – barnen skapar en berättelse om spårens upphov
- Mini-expressiv jakt – följ spår i max 30 sekunder innan ni byter
- Jämför djup – se hur olika tunga avtryck ser ut
- Barnens egna spår – låt dem skapa mönster med skor och föremål
- Gissa rörelsen – sprang, hoppade, gick, smög?
- Hitta slutpunkten – vart slutar spåret egentligen?
När spåren leder till nya upptäckter
När spårjakten fortsätter går barnen ofta in i ett lugnt, nyfiket fokus. Dessutom pratar de mer med varandra än vanligt, eftersom varje spår kräver samarbete för att tolka. Samtidigt får barnen vistas länge i naturen och se detaljer som annars går dem förbi. Å andra sidan dyker ofta andra roliga moment upp längs vägen – som att hitta en fin pinne, en isig gren eller en ovanligt formad snödriva.
Till slut avslutar vi spårjakten genom att samlas och prata om vad vi hittade. Dessutom brukar barnen välja sitt favoritspår och berätta vad de tror hänt där. Med andra ord blir spårjakt en vinteraktivitet som både skapar lugn och fantasi, samtidigt som barnen lär sig om naturen i realtid.