En interaktiv spökhistoria för barn från 5 år där du väljer vad Elvin ska göra när det knackar på vinden i det gamla huset som familjen just har flyttat till. Den är mysrysig (ett spöke av tre) och slutar alltid gott, på tre olika sätt.
Du väljer själv hur det går. Ungefär 5 minuter per väg. Passar från 5 år.
Det var höstlov, den första hösten i det nya huset. Fast huset var inte alls nytt. Det var gammalt och gult och låg vid slutet av en grusväg ute på landet, med ett stort äppelträd på gaveln. Elvin, storasyster Juni och pappa hade flyttat in i somras, tillsammans med Bulle, deras stora lurviga hund.
Ute blåste det. Vinden ven runt knutarna och fick fönstren att darra. Bulle hade somnat i sin korg vid trappan långt innan Elvin borstade tänderna.
Nu låg Elvin i sitt nya rum, alldeles under vinden, och kunde inte somna. Han räknade kvistar i taket. Han räknade dem igen.
Då hördes det.
Knack.
Knack, knack.
Det kom uppifrån. Från vinden. Elvin drog täcket ända upp till näsan och lyssnade. Det var tyst en stund. Sedan igen: knack, knack-knack.
Ingen bodde på vinden. Där fanns bara flyttlådor som ingen hade orkat packa upp, och gamla saker som familjen som bodde där förut hade lämnat kvar.
Vad gör Elvin?
Elvin tände ficklampan och smög ut i korridoren i strumplästen. Vindstrappan var smal och brant, och längst upp fanns en låg dörr med en svart nyckel i låset.
Första trappsteget knarrade. Andra trappsteget knarrade ännu mer. Elvin stannade och höll andan.
Knack, knack, hördes det bakom dörren.
Då kände han en hand på axeln.
Elvin hoppade så högt att ficklampan nästan flög iväg. Men det var bara Juni, i randig pyjamas och med håret i en rufsig tofs.
”Hörde du också?” viskade hon. ”Jag trodde att det var jag som drömde.”
Elvin nickade. Hjärtat dunkade fortfarande, men det kändes mycket bättre att vara två.
”Det knackar”, viskade han.
”Det gör det”, viskade Juni tillbaka. ”Frågan är vem som knackar.”
Vad gör Elvin och Juni?
Pappas rum låg på nedervåningen, långt bort genom det mörka huset. Men Junis rum låg vägg i vägg med Elvins. Han tassade ut i korridoren. Bulles korg vid trappan var tom.
Juni sov med ena foten utanför täcket.
”Juni”, viskade Elvin och petade på henne. ”Det knackar på vinden.”
”Mmm?” Juni satte sig upp och gned sig i ögonen. ”Det är väl huset som knakar. Gamla hus gör sånt.”
De satt tysta och lyssnade. Knack. Knack, knack. Juni höjde ena ögonbrynet.
”Jaha”, sa hon. ”Där hör man. Det är ingen som drömmer i alla fall.”
Hon tog ficklampan från nattduksbordet och gav den till Elvin. Själv tog hon innebandyklubban som stod i hörnet. Elvin tyckte att hon såg ut som en riddare i pyjamas.
Vad gör Elvin och Juni?
Vindsdörren gnisslade när Juni sköt upp den. Det luktade damm och gamla äpplen där inne.
Elvin lyste. Flyttlådor. En gammal cykel utan hjul. En rad med vinterrockar som de förra ägarna hade lämnat kvar. De hängde och svajade i draget, som om de dansade långsamt.
Längst in i hörnet stod något stort och vitt. Det hade ett runt huvud och breda axlar och rörde sig inte alls.
”Juni”, viskade Elvin. ”Vad är det där?”
”Jag vet inte”, viskade Juni. ”Jag har inte varit här uppe sedan vi flyttade in.”
Knack, knack-knack. Ljudet kom från två håll på en gång. Lite från det vita i hörnet. Och lite från det runda fönstret i gaveln, där månen lyste in.
Elvin svalde. Det vita i hörnet andades. Det lät nästan som en snarkning.
Vart går Elvin?
Elvin och Juni stod stilla i vindstrappan. Så stilla att de kunde höra varandra andas.
Knack. Knack, knack.
Sedan något annat. Ett litet surr. Och någon som nynnade, alldeles tyst, en melodi som Elvin tyckte att han kände igen.
”Spöken nynnar väl inte?” viskade Elvin.
”Inte vad jag vet”, viskade Juni. ”Men jag har aldrig frågat något.”
Juni öppnade dörren på glänt. Längst bort på vinden, bakom raden av gamla vinterrockar, lyste ett litet gult sken. Det flackade fram och tillbaka på taket. Men knackningarna kom också från ett annat håll, från det runda fönstret i gaveln.
Elvin kramade ficklampan. Han var rädd, men han var ännu mer nyfiken.
Vad följer Elvin?
Juni klev upp på Elvins säng. Hon lyfte innebandyklubban och knackade i taket.
Knack. Knack. Knack.
Det blev alldeles tyst. Elvin höll andan. Juni höll andan. Vinden höll nästan andan den också.
Sedan kom svaret uppifrån.
Knack. Knack. Knack.
Elvin tittade på Juni med stora ögon. Juni tittade på Elvin med ännu större ögon.
”Det svarade”, viskade han.
”Det gjorde det”, sa Juni. ”Artigt av det.”
Hon knackade en gång till, lite snabbare. Då började det dunka däruppe. Dunk, dunk, dunk-dunk-dunk, fortare och fortare, som om någon blev glad. Sedan blev det tyst igen.
Vad gör de nu?
Elvin gick fram till det runda fönstret och lyste ut. Där ute, alldeles intill glaset, gungade en gren från det stora äppelträdet. Längst ut på grenen satt ett enda äpple kvar, rött och blankt.
Varje gång vinden tog i slog äpplet mot rutan. Knack. Knack, knack.
”Men titta”, sa Juni och skrattade tyst. ”Det är sista äpplet. Det har väntat på någon.”
Hon öppnade fönstret. Kall, frisk höstluft strömmade in, och Elvin sträckte ut handen och plockade äpplet. Det var iskallt och luktade sött.
Juni hittade en filt i en flyttlåda, och så satt de på golvet under det runda fönstret och delade äpplet bit för bit. Snart kom Bulle tassande uppför vindstrappan och lade sig bredvid dem med en suck. Månen lyste. Vinden susade i trädet.
”Ska vi binda fast grenen så att den slutar knacka?” frågade Elvin.
Juni funderade. ”Nej”, sa hon till slut. ”Låt den knacka. Då vet vi att det är äppelträdet som säger godnatt.”
Elvin nickade. Det gamla huset hade visst sina egna ljud. Och nu kände han igen ett av dem.
Ficklampans sken föll på det stora vita. Det var ett gammalt lakan, och under lakanet stod en grön fåtölj som de förra ägarna hade lämnat kvar. Och i fåtöljen låg något som andades.
Dunk, dunk-dunk, lät det när något slog mot armstödet.
Elvin tog tag i hörnet av lakanet och drog. Lakanet gled av fåtöljen, men det fastnade på någons huvud. Där satt ett lurvigt spöke med två svarta ögonhål och en blöt nos som stack ut.
”Uuuuuu”, sa spöket. Det var en gäspning.
”BULLE!” skrattade Elvin.
Vindsdörren gick aldrig riktigt igen, och Bulle hade lärt sig att puffa upp den med nosen. Där uppe var det varmt och mjukt i fåtöljen. Varje gång han drömde viftade han på svansen, och svansen slog mot fåtöljen och golvet. Dunk, dunk. Knack, knack.
Juni skrattade så att hon fick sätta sig på en flyttlåda. ”Där har vi vindsspöket”, sa hon. ”Det äter korv och fäller hår.”
Den natten sov Bulle i Elvins rum, vid fotänden av sängen. Han viftade på svansen hela natten. Men nu visste Elvin ju vem det var.
Bakom raden av vinterrockar satt någon på knä på golvet med en lampa i pannan. I morgonrock och tofflor, med en hammare i handen och munnen full av spikar.
Det var pappa.
”Åh nej”, sa pappa och tog ut spikarna ur munnen. ”Ni hörde mig.”
Runt honom låg kuddar, en rad med små lampor och en hylla som han höll på att spika fast i väggen. Knack, knack-knack. Hela hörnet hade blivit en liten koja under takbjälkarna, med en madrass och en filt med stjärnor på.
”Det skulle bli en överraskning till din födelsedag på söndag”, sa pappa. ”En läshörna på vinden, bara för dig, så att det gamla huset ska kännas som ditt. Men jag kunde inte sova, så jag tänkte spika upp hyllan nu.”
”Och nynna”, sa Juni.
”Och nynna”, sa pappa.
Elvin kröp in i hörnet och la sig på madrassen. Det var det mjukaste och varmaste stället i hela huset.
”Är överraskningen förstörd nu?” frågade pappa.
”Nej”, sa Elvin. ”Den kom bara lite tidigt.”
Och där somnade han, med pappa på ena sidan och Juni på den andra och Bulle över fötterna, medan vinden ven utanför och ingen knackade alls.
Prata om historien
- Vilket slut fick ni? Gå tillbaka och välj annorlunda. Vilket av de tre sluten tyckte du bäst om?
- Vad trodde du att det var som knackade innan ni fick veta?
- Hade du smugit upp själv, eller hade du väckt någon? Varför?
- När man flyttar låter allt lite annorlunda i början. Vilka ljud hör man i ert hus på kvällen när det är tyst? Vad kan de komma ifrån?
Det är helt okej att bli lite rädd. Då kan man ta en paus, tända lampan eller sluta läsa och fortsätta en annan dag.
Lekar
Pyssel
Högtider
Sånger och sagor
Kalas och mat
Presenter