En spännande spökhistoria för barn från 7 år om ett spöke som pinglar om nätterna på farmors sommarö, med ledtrådar att gissa på längs vägen (läskighet: 2 spöken av 3, ungefär 8 minuters läsning).
Läsetid ungefär 8 minuter. Passar från 7 år.
Ines och Valter skulle bo en hel vecka hos farmor Gun. Farmor hade en liten röd stuga på en ö i skärgården, och dit kom man bara med båt.
Båten puttrade över vattnet. Valter hängde över relingen och tittade efter maneter. Farmor pratade hela vägen.
”Dasset ligger bakom vedboden”, sa hon. ”Myggmedlet står i fönstret. Holmbergs får går på bete på ön i sommar, men de håller sig borta vid Stora hällen. Och vattnet hämtar vi i den blå hinken.”
”Mm”, sa Ines. Hon lyssnade inte så noga. Hon tittade på ön som kom närmare, med sina gråa klippor och sitt höga gräs.
Visa bildenStugan luktade tjära och gamla böcker. Farmor bäddade åt dem på loftet och hängde upp det stora vita lakanet på tvättlinan ute på ängen, så att det skulle bli torrt till morgonen. Sedan åt de korv och potatismos och spelade kort tills solen sjönk ner i havet.
Det var då det började.
Ines låg vaken på loftet. Valter sov bredvid med munnen öppen. Allt var tyst. Sedan hördes det, långt borta i mörkret:
Pling. Pling, pling.
Ines satte sig upp. Det lät som en liten klocka. Eller som någon som skakade en knippa nycklar.
Pling. Och så ett annat ljud, lågt och skrovligt: ”Hö-hö-höö.”
Det lät som en gammal gubbe som harklade sig. Men det fanns ingen gammal gubbe på ön. Det fanns bara farmor, Valter och Ines.
Hon drog täcket över huvudet och räknade får tills hon somnade. Hon kom till sextiotre.
Vid frukosten berättade hon om ljuden. Farmor smorde en macka och fick en glimt i ögat.
”Det är nog Sjöbodsspöket”, sa hon. ”Det sägs att det vandrar runt på ön om nätterna och pinglar med sina nycklar. Det letar efter sin båt, men det har glömt var den ligger.”
”Spöken finns inte”, sa Ines.
”Det har jag inte heller sagt”, sa farmor och drack sitt kaffe.
Efter frukosten gick Ines och Valter ut för att leta efter spår. De var ju detektiver nu.
Det första de hittade var vid rosbusken bredvid trappan. Där satt små tussar av något vitt och lockigt, fast i taggarna.
”Spökhår”, viskade Valter.
Det andra de hittade var på stigen ner mot bryggan. Där låg en massa små runda svarta kulor, som russin, i en lång rad.
”Spökgodis!” sa Valter och böjde sig ner.
”Rör dem inte!” sa Ines. ”Man vet aldrig vad spöken äter.”
Det tredje de hittade var farmors blomlåda. Igår hade den varit full av lila petunior. Nu var alla blommor borta. Bara stjälkarna stod kvar, avbitna och kala.
Ines tog fram ett block och skrev upp allt. Pinglande. Harklande. Vitt lockigt hår. Svarta kulor. Uppätna blommor. Det var ett väldigt konstigt spöke.
Den kvällen blåste det. Vinden tjöt runt knutarna och fick stugan att knaka. Ines kunde inte sova. Hon kröp fram till det lilla fönstret på loftet och tittade ut.
Månen lyste över ängen. Tvättlinan gungade i vinden.
Och lakanet var borta.
”Valter”, viskade hon och puttade på honom. ”Vakna. Kom och titta.”
Valter gnuggade sig i ögonen och kröp fram. De lade näsorna mot rutan.
Ute på ängen rörde sig något. Det var vitt och stort och fladdrade i kanterna. Det gled långsamt fram genom det höga gräset, lite åt ena hållet, lite åt andra hållet, som om det letade efter något.
Visa bildenPling. Pling, pling.
”Det är Sjöbodsspöket”, pep Valter. ”Det letar efter sin båt.”
Det vita stannade. Sedan började det gå. Rakt mot stugan.
Pling. Pling. Närmare och närmare. Ines höll Valters hand så hårt att han sa aj.
Det vita kom ända fram till väggen och försvann under fönstret, där de inte kunde se det längre. Det blev alldeles tyst. Bara vinden hördes.
Sedan:
Dunk. Något stötte mot ytterdörren.
”Hö-hö-höö”, sa det utanför.
Det var plötsligt väldigt bråttom att väcka farmor.
De klättrade nerför stegen så fort de kunde och ruskade henne i armen. Farmor satte sig upp i sängen med håret på ända.
”Spöket står utanför dörren!” viskade Ines. ”Det har tagit ditt lakan!”
Farmor lyssnade. Dunk, sa det på dörren igen. Pling.
”Jaså minsann”, sa farmor. Hon lät inte rädd alls. Hon lät mest som om hon försökte låta bli att skratta. Hon tog ficklampan från spiken vid dörren och sin stora stickade kofta från stolen.
”Vi tittar tillsammans”, sa hon. ”Håll i mig, så håller jag i er.”
Farmor öppnade dörren. Hon lyste ut i mörkret.
Där på trappan stod spöket. Det var vitt och skrynkligt och lite smutsigt längst ner. Det hade fyra smala svarta ben. Och det tittade på dem.
”Bäää”, sa spöket.
Visa bildenLakanet gled av åt ena sidan. Under det stod ett litet får med lockig vit ull och en mässingsbjällra runt halsen. Pling, sa bjällran när det skakade på huvudet. Det hade en bit petunia i mungipan.
Valter började skratta så att han fick sätta sig på tröskeln. Ines skrattade också, så att hon fick hålla sig i dörrkarmen.
”Men ledtrådarna!” sa hon. ”Det vita håret var ju ull! Och pinglandet var bjällran! Och harklandet var när det bräkte! Och blommorna…”
”Och spökgodiset”, sa Valter och fnissade. ”Det var fårbajs!”
”Det var tur att du inte smakade”, sa Ines.
Farmor kliade fåret bakom örat. ”Det här lilla lammet har nog tappat bort sig från de andra vid Stora hällen”, sa hon. ”Och så har det fastnat i mitt lakan när det blåste ner från linan. Det sa jag ju i båten, att Holmbergs får går här på ön.”
”Det hörde jag inte”, sa Valter.
”Jag hörde det”, sa Ines. ”Men jag trodde inte att det var en ledtråd.”
Lammet fick sova i vedboden den natten, med en hink vatten och en famn hö. Nästa morgon ledde de det tillsammans genom skogen till Stora hällen, där resten av fåren stod och betade. Det pinglade glatt hela vägen.
Ines och Valter döpte lammet till Spöket. Farmor sa att det var ett utmärkt namn.
Och när de gick tillbaka till stugan sa farmor, med samma glimt i ögat som förut:
”Vet ni vad jag tror? Jag tror att Sjöbodsspöket har varit ett får hela tiden. I alla år.”
Ines tittade på henne. ”Visste du det redan från början?”
Farmor svarade inte. Hon bara log och gick in för att sätta på kaffe.
Prata om historien
- Vilka ledtrådar hittade Ines och Valter? Vid vilken ledtråd började du gissa vad spöket var?
- Vad trodde du att det var som dunkade på dörren?
- Vad hade du gjort om du hade sett något vitt gå över ängen mitt i natten?
- Har du någon gång hört ett konstigt ljud på natten som visade sig vara något helt vanligt?
Det är helt okej att bli lite rädd mitt i en spökhistoria. Då kan ni pausa, prata en stund och läsa slutet när det känns bra. Eller läs slutet först, så vet ni vem som pinglar.
Lekar
Pyssel
Högtider
Sånger och sagor
Kalas och mat
Presenter