En interaktiv halloweenhistoria för barn där du själv väljer hur det går. Saga och Elis går bus eller godis och kommer till ett hus där ingen öppnar, fast fönstret lyser och något rör sig därinne. Lagom läskig för 6-9 år (1 spöke av 3) och med fyra trygga slut.
Du väljer själv hur det går. Ungefär 4 minuter. Passar från 6 år.
Det var halloweenkväll och mörkt redan klockan sex. Saga var utklädd till fladdermus, med vingar som pappa hade gjort av ett gammalt paraply. Lillebror Elis var en pumpa och prasslade när han gick. Pappa väntade vid varje grind med ficklampan medan de sprang fram till dörrarna.
Påsen var redan tung när de kom till det sista huset på gatan. Ett litet gult trähus med ett äppelträd framför. Där bodde Märta, som Saga bara hade sett vinka från trädgården. Ingen pumpa på trappan. Men i fönstret bredvid dörren lyste det.
Saga ringde på. Ingen kom.
”Det är ju någon hemma”, viskade Elis. ”Titta.”
Bakom den tunna gardinen rörde sig något. En lång, vit skugga sträckte upp armarna mot taket, vinglade lite och försvann. Sedan hördes ett dovt duns.
Elis tog Sagas hand. Ute vid grinden blinkade pappas ficklampa två gånger. Det betydde: allt bra?
Vad gör Saga och Elis?
Saga knackade tre gånger, så hårt att det ekade över trappan.
”Bus eller godis!” ropade Elis med sin modigaste röst.
Det blev tyst. Sedan hördes ett tunt, ynkligt ljud inifrån huset. Mjaaau.
Och efter det en riktig människoröst, lite andfådd: ”Jaa! Jag hör er! Vänta, jag kommer inte loss!” Sedan skramlade det, som när någon tappar en sked i en kastrull.
Saga tittade på Elis. Elis tittade på Saga. Det lät inte farligt. Det lät mer som någon som hade bekymmer.
Mitt på dörren satt ett brevinkast i mässing. Och runt hörnet av huset ledde en smal grusgång mot baksidan, där det också verkade lysa.
Vad gör de?
De smög genom gräset, som var blött och kallt mot byxbenen. Fönstret satt högt, men om Saga stod på tå kunde hon se in genom en springa mellan gardinerna.
Därinne fanns ett vardagsrum med en gammal fåtölj och en lampa med fransar. På golvet låg en stickning, och garnet hade rullat iväg i en lång röd tråd över mattan.
Och mitt i rummet stod något vitt. Det var stort som en vuxen och hade inget ansikte, bara två svarta hål där ögonen skulle sitta. Det gungade fram och tillbaka. Det lyfte armarna. Det snurrade runt.
”Ett spöke”, viskade Elis. ”Ett riktigt.”
”Spöken har väl inte tofflor”, viskade Saga tillbaka. För under det vita tyget stack två rutiga tofflor fram.
Vad gör de?
Saga lyfte försiktigt på brevinkastet. Det gnisslade. Inifrån luktade det kanel.
”Hallå?” sa hon in i springan. ”Har det hänt något?”
”Åh, vad bra att ni är där!” svarade rösten. Det var Märta. ”Det är Pepparn, min katt. Jag provade min spökdräkt till barnbarnens kalas, och då trodde han att lakanet var en lek. Nu sitter han uppe på gardinstången och vågar inte komma ner. Jag står på en pall och håller i honom, så jag kan inte gå och öppna.”
”Mjaaau”, sa Pepparn, som för att hålla med.
”Om han bara hörde det prassla skulle han hoppa ner direkt”, suckade Märta. ”Han tror att allt som prasslar är kattgodis. Men påsen ligger i köket.”
Elis fnissade. Den vita skuggan med armarna i luften var alltså Märta i ett lakan, på en pall, med en katt.
Vad gör de?
Grusgången var smal och knastrade under fötterna. Bakom huset fanns en liten trädgård med ett äppelträd, och i gräset stod lyktor av syltburkar i en lång rad. De lyste hela vägen fram till en veranda.
På verandan stod ett långbord med vit duk, små pumpor och en stor gryta med lock. Någon hade dukat för många. Men det fanns inte en enda människa där.
Från ett fönster på glänt hördes en röst: ”Pepparn, snälla du. Kom nu.” Och sedan ett litet, ynkligt mjau.
”Någon har fixat kalas”, viskade Saga. ”Och någon har bekymmer.”
Borta vid grinden svepte pappas ficklampa över gatan. Han letade efter dem.
Vad gör de?
Saga knackade på rutan med en knoge. Tick, tick, tick.
Spöket märkte ingenting. Det fortsatte att gunga och snurra, som om det lyssnade på något som bara det själv kunde höra. Ett varv åt ena hållet. Ett varv åt andra. Ett litet hoppsasteg med tofflorna.
Elis tryckte näsan mot glaset. ”Det dansar”, sa han. ”Spöket dansar.”
Saga kände hur skrattet bubblade i magen, fast hon fortfarande var lite rädd. Det var konstigt att vara rädd och vilja skratta på samma gång.
Vid grinden stod pappa och lyste åt deras håll. Han hade sett dem gå mot fönstret och undrade säkert vad de höll på med.
Vad gör de?
Pappa kom fram med ficklampan. ”Märta? Är allt bra?” ropade han.
”Kom in, det är öppet!” hördes inifrån. ”Men ta det lugnt, så att ni inte skrämmer honom.”
De gick in alla tre. I vardagsrummet stod Märta på en pall, insvept i ett vitt lakan med två hål för ögonen. Hon sträckte upp armarna mot en svart katt som satt längst upp på gardinstången och klängde med alla fyra tassarna.
Pappa höll i pallen så att Märta kunde kliva ner. Sedan ställde han sig själv på den, och Saga höll i hans jacka. Elis fick hålla upp en filt under, ifall någon skulle trilla. Försiktigt, försiktigt lyfte pappa ner Pepparn.
Pepparn skakade på sig, gick raka vägen fram till Elis och lade sig på hans prasslande pumpadräkt och spann.
”Ni är hjältar”, sa Märta och hämtade en plåt med kanelbullar formade som små spöken. ”Och kom gärna på kalaset i morgon. Pepparn verkar vilja det.”
Saga höll upp godispåsen mot brevinkastet och prasslade. Prassel, prassel, prassel.
Inne i huset blev det alldeles tyst. Sedan kom ett duns, ett tassande, och så dök en nos upp i brevinkastet. En svart nos med långa vita morrhår. Pepparn hade hoppat ner från gardinstången, rusat genom hela huset och stod nu på andra sidan dörren och nosade efter godis.
”Det är inte kattgodis, Pepparn”, fnissade Elis. ”Det är tuggummi.”
Dörren öppnades. Där stod Märta med lakanet över axlarna och håret alldeles rufsigt. ”I en hel kvart har jag försökt”, sa hon. ”Och så kommer en fladdermus och klarar det på fem sekunder.”
Pappa kom upp på trappan och fick höra alltihop. Märta hämtade en burk med hemkokta kolor till barnen. Och Pepparn fick också godis, fast av den rätta sorten.
”Bus eller godis”, sa Märta och kliade honom bakom örat. ”Det gäller visst katter också.”
Pappa kom snabbt. Tillsammans gick de runt huset, där lyktor i syltburkar lyste i gräset hela vägen fram till verandan.
Verandadörren gick upp och ut kom ett spöke. Vitt lakan, två svarta ögonhål och rutiga tofflor.
”Huuu!” sa spöket. Och sedan: ”Nej men, är det ni? Kom, kom!”
Det var Märta. Hon drog av sig lakanet och skrattade. ”Ringklockan har inte fungerat på tre år. Jag satte upp en lapp, men den blåste visst bort. Om en liten stund kommer mina barnbarn och deras kompisar på halloweenkalas, och jag har kokat pumpasoppa till tolv. Pepparn har gömt sig för mitt lakan hela kvällen, men nu kanske han vågar komma fram. Vill ni vara med?”
Pappa nickade, och Elis nickade ännu mer.
Snart satt Saga och Elis vid långbordet bland en häxa, två skelett och en drake. De åt soppa ur muggar och stoppade händerna i en mörk låda med kalla spagettimaskar och skalade vindruvor som skulle föreställa ögon. Katten Pepparn låg i Märtas knä och tittade på allt.
”Det här var det bästa huset på hela gatan”, sa Elis på vägen hem. ”Fast ringklockan inte ens fungerade.”
”BUS ELLER GODIS!” ropade de båda, så högt de kunde, och bankade på rutan.
Spöket tvärstannade. Det vände sig om, fick syn på en fladdermus och en pumpa i fönstret och skrek: ”Iiiih!”
Sedan trasslade det in sig i sitt eget lakan och dunsade ner i fåtöljen.
Lakanet gled av. Under det satt Märta med stora hörlurar på huvudet och håret på ända. Hon tittade på dem. De tittade på henne. Och så började alla tre skratta, så att rutan immade igen.
Märta öppnade dörren med lakanet i famnen. ”Jag övade på en spökdans till barnbarnens kalas”, sa hon. ”Med musik i öronen hörde jag inte ringklockan. Men ni skrämde mig mer än jag någonsin har skrämt någon!”
Pappa kom fram och fick höra allt. Märta gav dem var sin bit knäck och frågade om de hade något tips till hennes spökdans.
Elis tänkte efter. ”Ta av dig tofflorna”, sa han. ”Spöken har inte rutiga tofflor.”
Prata om historien
- Vad trodde du att det var som rörde sig i fönstret, innan du fick veta?
- Vilket slut tyckte du bäst om? Vill du prova en annan väg?
- Saga och Elis gick aldrig in i huset utan pappa. Varför var det bra?
- Har du varit med om något som verkade läskigt men som visade sig vara helt vanligt?
Det är okej att bli lite rädd. Blir det för läskigt går det bra att sluta läsa, eller att välja den väg som känns tryggast först.
Ska ni själva gå bus eller godis i år? Här finns tips om hur det brukar gå till och vad som är bra att tänka på: bus eller godis med barn.
Lekar
Pyssel
Högtider
Sånger och sagor
Kalas och mat
Presenter