Renarna, som stod i stallet och tuggade h\u00f6, fn\u00f6s n\u00e4stan samtidigt som om de h\u00f6rt sk\u00e4mtet. Rudolf tittade upp och blinkade med sin r\u00f6da nos. Den var inte magisk p\u00e5 det s\u00e4tt som sagorna s\u00e4ger, men den var varm och speglade ljusen s\u00e5 fint att den verkade lysa \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n
\u2013 Ikv\u00e4ll blir det l\u00e5ngflyg, sa jultomten och klappade Rudolf \u00f6ver pannan. \u2013 Vindarna kommer att vara sn\u00e4lla, m\u00e5nen lagom. Vi m\u00e5ste vara tysta som sn\u00f6, snabba som skuggor och glada som barn.<\/p>\n
\u2013 Sn\u00f6, skuggor och barn, upprepade renarna i mun p\u00e5 varandra, som en dans med ord de f\u00f6rstod i musklerna. Sele efter sele kn\u00e4pptes, bj\u00e4llrorna justerades s\u00e5 de inte skulle klirra f\u00f6r h\u00f6gt, och sl\u00e4den lastades s\u00e5 omsorgsfullt att minsta paket l\u00e5g som en pusselbit i ett m\u00f6nster. P\u00e5 toppen placerade Nissa en liten tygs\u00e4ck med glitterstj\u00e4rnor. Den var inte till n\u00e5gon s\u00e4rskild, sa hon, men kanske \u00e4nd\u00e5 till alla \u2013 f\u00f6r ibland beh\u00f6vde v\u00e4rlden lite extra stj\u00e4rnfall.<\/p>\n
N\u00e4r allt var klart stod jultomten p\u00e5 trappan igen. Han drog in den kalla luften och k\u00e4nde hur den rensade tankarna. \u00d6ver himlen drog en sl\u00f6ja av norrsken, och stj\u00e4rnorna st\u00e4mde om sig tills de klingade i C-dur.<\/p>\n
\u2013 D\u00e5 s\u00e5, sa han mjukt. \u2013 Nu b\u00f6rjar natten.![\"tomten](\"https:\/\/krabat.se\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/tomten-och-renarna-300x200.webp\")
<\/p>\n
Sl\u00e4den lyfte som om den alltid hade vetat hur man l\u00e5ter jordens tyngd vara och himlens l\u00e4tthet ta \u00f6ver. Renarnas hovar vispade i sn\u00f6n och sedan i luften, bj\u00e4llrorna gav ifr\u00e5n sig ett f\u00f6rsiktigt kling som bortom molnen blev till tystnad. Under dem bredde v\u00e4rlden ut sig: skogar i djupgr\u00f6nt, sj\u00f6ar inb\u00e4ddade i is, st\u00e4der med gator som gl\u00f6dde som tr\u00e5dar av guld. I varenda liten vr\u00e5 fanns n\u00e5gon som v\u00e4ntade, n\u00e5gon som mindes, n\u00e5gon som hoppades.<\/p>\n
Det f\u00f6rsta huset l\u00e5g i en by d\u00e4r sn\u00f6n blivit som mjuka kakor p\u00e5 taken. En katt satt i ett f\u00f6nster och tittade, som katter g\u00f6r, som om ingenting n\u00e5gonsin kunde f\u00f6rv\u00e5na. Jultomten gled tyst ner, landade i ett sn\u00f6moln lika mjukt som bomull och gick \u00f6ver g\u00e5rdsplanen. D\u00f6rren var l\u00e5st, f\u00f6rst\u00e5s, men han hade aldrig beh\u00f6vt en nyckel. Det var som om sj\u00e4lva julen<\/a> h\u00f6ll upp l\u00e5set n\u00e4r han lade handen p\u00e5 det.<\/p>\n Inne i huset stod granen n\u00e4ra kaminen. Den doftade av skog och barnh\u00e4nder. P\u00e5 en stol l\u00e5g en stickad liten tr\u00f6ja, och p\u00e5 en hylla stod en rad av teckningar, alla f\u00f6rest\u00e4llande samma sak: en ren med en r\u00f6d nos, ritad i olika storlek, med glitter och med stj\u00e4rnor. Jultomten log s\u00e5 att \u00f6gonen blev sm\u00e5 b\u00e5gar. Han la varsamt paket under granen och satte sig p\u00e5 huk en stund, bara f\u00f6r att lyssna. Det kom ett litet andetag fr\u00e5n sovrummet, snarkningar i miniatyr. Han kunde h\u00f6ra dr\u00f6mmar n\u00e4r han anstr\u00e4ngde sig, och nu l\u00e4t de som skridskor som gick alldeles perfekt p\u00e5 en spegelblank is.<\/p>\n \u2013 Sov, sade han s\u00e5 tyst som det g\u00e5r. \u2013 Sov, s\u00e5 b\u00e4r natten dig.<\/p>\n Han l\u00e4t sn\u00f6n innan han gick, ett p\u00e4rlband av fotsteg som vinden sl\u00e4tade ut. Sl\u00e4den v\u00e4ntade, renarna v\u00e4ntade, och v\u00e4rlden fortsatte att breda ut sig som ett t\u00e4cke han visste varenda stygn i.<\/p>\n Det andra huset l\u00e5g i en stad. F\u00f6nstren h\u00e4r var som egna sm\u00e5 sagor. I ett stod en pojke i pyjamas, vaknare \u00e4n koffein, med \u00f6gon som f\u00f6rs\u00f6kte borra h\u00e5l i natten. Jultomten log \u00e5t hans koncentration. Han landade p\u00e5 taket och reste sig f\u00f6r att g\u00e5 mot skorstenen n\u00e4r det pl\u00f6tsligt skrapade till bredvid honom.<\/p>\n \u2013 Vi har f\u00e5tt glashal taknock, sa Rudolf och s\u00e5g lite bekymrad ut. \u2013 Jag tar det lugnt.<\/p>\n \u2013 G\u00f6r det, sa jultomten. \u2013 Vi har tid.<\/p>\n Han undvek skorstenen, f\u00f6r ibland \u00e4r det bara sagans v\u00e4g. Ist\u00e4llet sm\u00f6g han p\u00e5 kattvis in genom ett f\u00f6nster som n\u00e5gon gl\u00f6mt att helt st\u00e4nga. I rummet stod en liten pappersstad p\u00e5 en hylla, hus gjorda av mj\u00f6lkkartonger och lampor av sm\u00e5 ljusslingor. Jultomten st\u00e4llde en ask med akvarellf\u00e4rger intill staden, med en lapp d\u00e4r det stod: \u201dF\u00f6r nya himlar\u201d. Pojken i pyjamas sov i soffan nu, mot en farfars br\u00f6stkorg som h\u00f6jde sig och sj\u00f6nk i stadig rytm. Tomten drog filten upp mot hakan p\u00e5 dem b\u00e5da och drog f\u00f6rsiktigt ut flickans socka som fastnat i soffkanten. Han visste, som alla som ser p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll, att de minsta gesterna kan vara de st\u00f6rsta.<\/p>\n Resan gick vidare. De kom till kustst\u00e4der d\u00e4r saltet bet i kinderna och ljuset fr\u00e5n fyrar blinkade som v\u00e4nliga \u00f6gon. De kom till skogar d\u00e4r \u00e4lgar stod som skuggor mellan granstammarna och andades moln. De passerade sm\u00e5 g\u00e5rdar d\u00e4r m\u00e4nniskor tyst sm\u00f6g ut f\u00f6r att placera en sk\u00e5l gr\u00f6t i ladug\u00e5rden, bara-ifall-att. Och jultomten t\u00e4nkte att g\u00e5rdstomten och han, de hade funnits parallellt, som tv\u00e5 skilda melodier i samma visa. Den ene h\u00f6ll djuren s\u00e4llskap och lagade trasiga spiltor. Den andre reste l\u00e5ngt, bar s\u00e4ckar och lyssnade efter barnens tro. B\u00e5da h\u00f6rde till.<\/p>\n I ett hus satt en mor uppe sent och sydde. Hennes h\u00e4nder r\u00f6rde sig snabbt och vant, men blicken var tr\u00f6tt. P\u00e5 bordet l\u00e5g en halvf\u00e4rdig docka i r\u00f6d kl\u00e4nning. Jultomten stannade i d\u00f6rr\u00f6ppningen och s\u00e5g hur hon lutade sig bak\u00e5t och g\u00e4spade. Han gick fram och l\u00e4t en liten ask med knappar i p\u00e4rlemor tassa ner intill hennes sax. Hon s\u00e5g upp, lika f\u00f6rv\u00e5nad som vid f\u00f6rsta sn\u00f6n, och han lade ett finger mot l\u00e4pparna. Hon nickade, som om hon blivit ih\u00e5gkommen, och i hennes \u00f6gon t\u00e4ndes en liten l\u00e5ga som skulle r\u00e4cka hela v\u00e4gen till morgonen.<\/p>\n I ett annat hus, h\u00f6gt uppe i ett flerfamiljshus, doftade det av kryddor han k\u00e4nde men \u00e4nd\u00e5 inte, en annan sorts jul som bar samma k\u00e4rna. P\u00e5 k\u00f6ksspisen stod en gryta som sj\u00f6d, och n\u00e5gon hade tejpat en teckning av en gran p\u00e5 kylsk\u00e5psd\u00f6rren, med massor av stj\u00e4rnor i olika f\u00e4rger. Jultomten lade varsamt ett paket med klossar i olika former intill granpynten. Han s\u00e5g p\u00e5 teckningen och tyckte att stj\u00e4rnorna var r\u00f6rliga, som om de i vilket \u00f6gonblick som helst skulle hoppa ut i k\u00f6ket och b\u00f6rja dansa.<\/p>\n S\u00e5 fortsatte natten. Den var l\u00e5ng men inte tung. Den bar honom lika mycket som han bar sina s\u00e4ckar. Renarna r\u00f6rde sig mjukt och vant, sl\u00e4den fl\u00f6t \u00f6ver himlavalvet, och under deras f\u00e4rd blev v\u00e4rlden allt mer fylld av sm\u00e5, stilla ljus. Jultomten t\u00e4nkte p\u00e5 alla r\u00f6ster som genom tiderna kallat p\u00e5 honom, b\u00e5de h\u00f6gt och tyst. Han mindes en pojke som f\u00f6r l\u00e4nge sedan \u00f6nskat sig mod nog att v\u00e5ga st\u00e5 upp f\u00f6r en v\u00e4n. Han mindes en flicka som \u00f6nskat sig en ny penna f\u00f6r att skriva sin f\u00f6rsta bok. Han mindes hur han inte alltid kunnat ge precis det som efterfr\u00e5gats, men hur han alltid f\u00f6rs\u00f6kt ge n\u00e5got som pekade \u00e5t samma h\u00e5ll: en nyckel till en d\u00f6rr som redan fanns inom dem.<\/p>\n N\u00e4r klockorna i ett dussin kyrktorn slog samma timslag p\u00e5 olika platser k\u00e4nde han hur natten v\u00e4nde. Paketbergen i sl\u00e4den hade blivit kullar, sedan sm\u00e5backar, sedan bara enstaka toppar. Han str\u00f6k listboken \u00f6ver ryggen som man g\u00f6r med en gammal v\u00e4n. Nissarnas handstilar, Tomtemors sm\u00e5 hj\u00e4rtan i marginalen, hans egna anteckningar om extra skruvar eller nya sn\u00f6ren \u2013 allt det fanns h\u00e4r. Han visste att han skulle \u00e5terv\u00e4nda till verkstaden innan gryningens f\u00f6rsta r\u00f6da strimma, men han visste ocks\u00e5 att det fanns ett sista hus d\u00e4r hans hj\u00e4rta alltid slog lite snabbare.<\/p>\n Det l\u00e5g inte s\u00e4rskilt m\u00e4rkv\u00e4rdigt till. Ett vanligt h\u00f6rnhus i ett vanligt kvarter, med en liten lampa som blinkade i takt med vinden. Men h\u00e4r, \u00e5r efter \u00e5r, hade han sett n\u00e5got som alltid fick honom att stanna en sekund l\u00e4ngre. Kanske var det bara hur familjen d\u00e4r inne r\u00f6rde sig kring varandra, som planeter i ett eget litet solsystem. Kanske var det ljudet av deras skratt, som alltid l\u00e4t som skedar som r\u00f6r i gr\u00f6t. Kanske var det hur granen alltid stod lite snett och \u00e4nd\u00e5 var vackrast i v\u00e4rlden. Han visste inte. Han visste bara att det var sista anhalten, som ett musiks stycke som sparar sin mildaste melodi till sist.<\/p>\n Han landade tyst, tog s\u00e4cken p\u00e5 axeln och gick \u00f6ver knarrande sn\u00f6. F\u00f6nstret in mot k\u00f6ket stod p\u00e5 gl\u00e4nt, inte f\u00f6r att sl\u00e4ppa in honom men f\u00f6r att sl\u00e4ppa ut doften av apelsin och kanel till natten. I hallen h\u00e4ngde sm\u00e5 m\u00f6ssor p\u00e5 en rad, vantar l\u00e5g p\u00e5 elementet. N\u00e5gon hade ritat en stj\u00e4rna med finger p\u00e5 den immiga rutan och skrivit \u201dGod jul\u201d under. P\u00e5 en stol vid granen satt en nalle som verkade ha somnat i v\u00e4ntan.<\/p>\n Jultomten lade paketen d\u00e4r de skulle vara. Han st\u00e4llde en ny pusselask som han visste att ett av barnen \u00f6nskat sig, han lade ett mjukt paket med en stickad tr\u00f6ja till ett annat. Han lade ocks\u00e5 n\u00e5got som inte stod p\u00e5 listan: en liten p\u00e5se med papper och sn\u00f6ren, med en lapp som l\u00f6d \u201dF\u00f6r n\u00e4sta \u00e5rs hemligheter\u201d. Han visste att barn beh\u00f6vde saker att hoppas p\u00e5 \u00e4ven n\u00e4r julafton<\/a> var f\u00f6rbi.<\/p>\n D\u00e5 h\u00f6rde han en liten r\u00f6relse bakom sig. Ett skrap fr\u00e5n golvet, ett tyst andetag som f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e5ta som ingenting. Han v\u00e4nde sig l\u00e5ngsamt och m\u00f6tte tv\u00e5 \u00f6gon som glimmade i skuggan bakom soffan. Det var det mellersta barnet, med h\u00e5r som alltid ramlade ner i pannan strax efter att n\u00e5gon strukit undan det.<\/p>\n \u2013 Hej, viskade jultomten och satte sig p\u00e5 huk s\u00e5 \u00f6gonen blev i samma h\u00f6jd. \u2013 Hej, viskade barnet tillbaka, lika h\u00f6gtidligt som om de var i en kyrka av granbarr och paketpapper. \u2013 Jag skulle bara g\u00e5 och dricka vatten.<\/p>\n \u2013 Det \u00e4r bra att dricka vatten, sa jultomten. \u2013 S\u00e4rskilt n\u00e4r hj\u00e4rtat \u00e4r fullt av f\u00f6rv\u00e4ntan.<\/p>\n Barnet nickade mycket allvarligt, som en liten professor som just f\u00e5tt bekr\u00e4ftat sin hypotes. \u2013 Jag trodde att du skulle vara tjockare, sa det sedan, och blev genast r\u00f6d om kinderna. \u2013 F\u00f6rl\u00e5t.<\/p>\n Jultomten skrattade utan ljud, s\u00e5 d\u00e4r som man g\u00f6r n\u00e4r man inte vill v\u00e4cka n\u00e5gon. \u2013 Jag \u00e4r lagom, sa han. \u2013 Ibland blir jag rundare n\u00e4r jag suttit l\u00e4nge i sl\u00e4den. Ibland blir jag smalare n\u00e4r jag burit m\u00e5nga s\u00e4ckar. Viktigast \u00e4r att jag kommer fram.<\/p>\n Barnet funderade p\u00e5 det och s\u00e5g ut att komma fram till att det var rimligt. \u2013 Jag har gjort en teckning, sa det. \u2013 Men jag gl\u00f6mde l\u00e4gga den i strumpan.<\/p>\n \u2013 F\u00e5r jag se?<\/p>\n Barnet sprang p\u00e5 tassar, drog fram ett papper fr\u00e5n en hylla och vecklade upp det med en n\u00e4stan h\u00f6gtidlig varsamhet. Teckningen f\u00f6rest\u00e4llde huset utifr\u00e5n, med sn\u00f6flingor stora som mynt och marschaller som lyste. I f\u00f6nstret syntes ett bord d\u00e4r glasen var halvt urdruckna och en tallrik med clementinklyftor stod kvar. Mitt p\u00e5 papperet fanns en figur i r\u00f6d dr\u00e4kt som gick f\u00f6rbi \u2013 man s\u00e5g bara en liten bit av rocken, lite av en st\u00f6vel, som om n\u00e5gon f\u00e5ngat ett \u00f6gonblick i flykten.<\/p>\n \u2013 Den h\u00e4r, sa barnet. \u2013 Det \u00e4r du. Jag visste inte hur din hatt s\u00e5g ut p\u00e5 riktigt.<\/p>\n \u2013 Den ser precis ut s\u00e5, sa jultomten. \u2013 Den ser ut som ett minne man h\u00e5ller i.<\/p>\n Barnet log och tittade ner. \u2013 N\u00e4r jag blir stor, sa det, \u2013 ska jag dela ut paket. Inte bara p\u00e5 jul. Jag ska dela ut paket n\u00e4r folk gl\u00f6mmer att de f\u00f6rtj\u00e4nar ett.<\/p>\n \u2013 Det l\u00e5ter som en mycket fin plan, sa jultomten och k\u00e4nde hur br\u00f6stet blev varmt p\u00e5 det d\u00e4r s\u00e4ttet som inte har med kaminer att g\u00f6ra. \u2013 Det finns m\u00e5nga som beh\u00f6ver p\u00e5minnas.<\/p>\n De stod s\u00e5 en stund, i det d\u00e4r stilla rummet d\u00e4r granen susade som en mycket liten skog. P\u00e5 v\u00e4ggen tickade en klocka som inte hade br\u00e5ttom. Utanf\u00f6r f\u00f6nstret f\u00f6ll sn\u00f6n lugnt, som om den inte k\u00e4nde till n\u00e5got annat \u00e4n att falla, t\u00e4cka, v\u00e4rna.<\/p>\n \u2013 Nu ska du sova, sa jultomten till slut. \u2013 Morgondagen \u00e4r l\u00e5ng och god.<\/p>\n \u2013 Kommer du att komma tillbaka n\u00e4sta \u00e5r? fr\u00e5gade barnet.<\/p>\n \u2013 Om v\u00e4rlden beh\u00f6ver mig, sa jultomten. \u2013 Och det g\u00f6r den n\u00e4stan alltid.<\/p>\n![\"tomten](\"https:\/\/krabat.se\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/tomten-far-en-overraskning-300x200.webp\")
<\/p>\n