Simon var elva \u00e5r n\u00e4r han fick sin f\u00f6rsta mobiltelefon. Han \u00e4lskade den, mest f\u00f6r att kunna spela spel och skicka meddelanden till sina v\u00e4nner. Men en kv\u00e4ll, n\u00e4r han l\u00e5g i s\u00e4ngen och sl\u00f6surfade, ringde det. Numret var dolt. Han tvekade, men svarade.<\/p>\n
\u201cSimon\u2026\u201d R\u00f6sten var raspig, som om n\u00e5gon viskade genom trasigt glas. Han stelnade. Det var inte en r\u00f6st han k\u00e4nde igen. \u201cJag st\u00e5r utanf\u00f6r ditt f\u00f6nster.\u201d<\/p>\n
Hj\u00e4rtat slog h\u00e5rt. Han vred p\u00e5 huvudet och stirrade mot f\u00f6nstret. Ute p\u00e5 gatan var det tomt, bara gatlyktans svaga ljus och vinden som r\u00f6rde l\u00f6ven. N\u00e4r han \u00e5ter tog mobilen till \u00f6rat hade samtalet brutits.<\/p>\n
Han ber\u00e4ttade inget f\u00f6r sina f\u00f6r\u00e4ldrar. De skulle bara s\u00e4ga att det var ett sk\u00e4mt. Men samtalen fortsatte. Varje kv\u00e4ll, samma dolt nummer, samma r\u00f6st. Alltid hans namn f\u00f6rst, sedan en kall mening. \u201cJag ser dig.\u201d \u201cDu h\u00f6r mig, va?\u201d \u201cSl\u00e4ck lampan.\u201d<\/p>\n
Simon b\u00f6rjade l\u00e4mna mobilen i vardagsrummet om n\u00e4tterna, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hittade den alltid tillbaka till hans s\u00e4ngbord. En g\u00e5ng vaknade han mitt i natten av att den vibrerade intill kudden, trots att han var s\u00e4ker p\u00e5 att han lagt den l\u00e5ngt bort.<\/p>\n
En kv\u00e4ll best\u00e4mde han sig f\u00f6r att svara igen, fast besluten att s\u00e4ga ifr\u00e5n. \u201cVem \u00e4r du?\u201d fr\u00e5gade han med skakig r\u00f6st. Det blev tyst i n\u00e5gra sekunder. Sedan, det v\u00e4lbekanta viskandet: \u201cJag \u00e4r inne nu.\u201d<\/p>\n
Samtalet br\u00f6ts. Simon kastade ifr\u00e5n sig telefonen och stirrade runt i rummet. D\u00f6rren var st\u00e4ngd. Gardinerna stilla. Han f\u00f6rs\u00f6kte intala sig att det bara var fantasi. Men d\u00e5 h\u00f6rde han det \u2013 ett knarrande fr\u00e5n garderoben. L\u00e5ngsamt, som om n\u00e5gon flyttade p\u00e5 sig d\u00e4r inne.<\/p>\n
Han satt blickstilla, of\u00f6rm\u00f6gen att r\u00f6ra sig. Mobilen ringde igen. Samma nummer. Han v\u00e5gade inte svara, men p\u00e5 sk\u00e4rmen stod ett nytt meddelande: \u201cTitta bakom dig.\u201d<\/strong><\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Simon var elva \u00e5r n\u00e4r han fick sin f\u00f6rsta mobiltelefon. Han \u00e4lskade den, mest f\u00f6r att kunna spela spel och skicka meddelanden till sina v\u00e4nner. Men en kv\u00e4ll, n\u00e4r han l\u00e5g\u2026<\/p>","protected":false},"author":3,"featured_media":478,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[45],"tags":[46,20,47],"class_list":["post-477","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-spokhistorier","tag-berattelser","tag-halloween","tag-spokhistoria"],"yoast_head":"\n