Den gamla skolan l\u00e5g i utkanten av byn, med slitna tegelv\u00e4ggar och f\u00f6nster som gnisslade n\u00e4r vinden tog tag. Varje kv\u00e4ll st\u00e4ngdes den klockan \u00e5tta, och det var vaktm\u00e4staren, herr Lund, som hade sista rundan. Han hade jobbat d\u00e4r i \u00f6ver tjugo \u00e5r och brukade alltid s\u00e4ga att han k\u00e4nde byggnaden b\u00e4ttre \u00e4n sitt eget hem. Men p\u00e5 senare tid hade han b\u00f6rjat m\u00e4rka n\u00e5got m\u00e4rkligt.<\/p>\n
N\u00e4r klockan slog \u00e5tta och de sista barnen g\u00e5tt hem, gick han som vanligt genom korridorerna f\u00f6r att sl\u00e4cka lamporna och l\u00e5sa d\u00f6rrarna. D\u00e5 s\u00e5g han dem. Skuggor. De r\u00f6rde sig l\u00e4ngs v\u00e4ggarna, ibland i sm\u00e5 grupper, ibland en och en. Det var som om barn fortfarande sprang d\u00e4r, trots att skolan var tom. Ibland kunde han n\u00e4stan h\u00f6ra ekot av fniss och l\u00e4tta fotsteg, men n\u00e4r han t\u00e4nde lamporna var korridoren alltid lika \u00f6de.<\/p>\n
En kv\u00e4ll best\u00e4mde sig herr Lund f\u00f6r att unders\u00f6ka n\u00e4rmare. Han v\u00e4ntade tills byggnaden var helt tyst och gick l\u00e5ngsamt genom korridorerna med ficklampan i handen. Ljuset svepte \u00f6ver v\u00e4ggarna, och d\u00e4r \u2013 i \u00f6gonvr\u00e5n \u2013 s\u00e5g han skuggorna igen. Sm\u00e5 kroppar som r\u00f6rde sig snabbt, f\u00f6rsvann bakom h\u00f6rn och d\u00f6rr\u00f6ppningar. Men n\u00e4r han f\u00f6ljde efter var allt tomt.<\/p>\n
Han f\u00f6rs\u00f6kte intala sig sj\u00e4lv att det bara var tr\u00f6tthet eller inbillning. Men n\u00e4sta morgon, n\u00e4r han \u00e5terigen gick samma runda, stannade han pl\u00f6tsligt till. P\u00e5 golvet i en av korridorerna, d\u00e4r ingen g\u00e5tt sedan kv\u00e4llen innan, fanns sm\u00e5 fotavtryck i dammet. Barnf\u00f6tter. S\u00e5 tydliga att han n\u00e4stan kunde r\u00e4kna t\u00e5rna.<\/p>\n
Det m\u00e4rkliga var att sp\u00e5ren inte ledde n\u00e5gonstans. De b\u00f6rjade mitt i korridoren och slutade lika pl\u00f6tsligt som de hade dykt upp. Herr Lund k\u00e4nde en kall rysning l\u00e4ngs ryggraden. Han visste att han var den enda som varit d\u00e4r inne. \u00c4nd\u00e5 fanns sp\u00e5ren kvar, som ett bevis p\u00e5 att skuggorna han sett inte bara var fantasi.<\/p>\n
Efter den dagen ber\u00e4ttade han s\u00e4llan vad han s\u00e5g f\u00f6r andra. Men varje kv\u00e4ll, n\u00e4r skolan tystnade och klockan n\u00e4rmade sig \u00e5tta, visste han att skuggorna v\u00e4ntade i korridorerna. Och \u00e4ven om han aldrig kunde f\u00f6rklara dem, s\u00e5g han alltid till att vara ute ur byggnaden innan m\u00f6rkret blev f\u00f6r tjockt. F\u00f6r i den gamla skolan var det n\u00e5got som dr\u00f6jde sig kvar \u2013 och det var inte bara minnen av skrattande barn.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den gamla skolan l\u00e5g i utkanten av byn, med slitna tegelv\u00e4ggar och f\u00f6nster som gnisslade n\u00e4r vinden tog tag. Varje kv\u00e4ll st\u00e4ngdes den klockan \u00e5tta, och det var vaktm\u00e4staren, herr Lund,\u2026<\/p>","protected":false},"author":3,"featured_media":466,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[45],"tags":[46,20,47],"class_list":["post-465","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-spokhistorier","tag-berattelser","tag-halloween","tag-spokhistoria"],"yoast_head":"\n